Efter min långa bortavaro är jag nu tillbaka, sorgligt nog för att jag inte har något bättre för mig. En riktigt långhelg fick jag med min underbara tatuerare. Torsdagen var jobbig som tusan, då mitt eget tålamod, eller ska vi säga min avsaknad av något, höll på att driva mig till vanvett. Tack och lov hade jag mycket att göra under dagen, bla 4,5 timmars stirrande på en datorskärm tills mått snurrade framför ögonen, och shopping med S och T.

Helgen har sedan bestått av pubkväll, idolträff, biobesök, storhandling, café-besök, spring i affärer, hämtmat, sena kvällar, middagsdejter och såklart en massa massa mys.

En spännande sak som hände i söndagskväll: jag har fått se en ny religiös rörelse. Den kallas Zlatanism. Min kära tatuerare är en Zlatanist. Denna religiösa åskådning har sin grund i en gud, Zlatan. Tatuerar'n skulle nu se en sammandrabbning mellan två större Gudarörelser, FC Barcelona och Real Madrid, som visade upp denna sammandrabbning för sina utövare. Det är en maktkamp, vars storlek sällan tidigare är skådad,  går under namnet El Clásico. Så vi bänkade oss. Jag förstod inte riktigt vad the big fuzz var om, så jag stickade en mössa samtidigt som jag slängde ett öga på tvn. 11 stycken gudar slåss mot ett annat lag med 11 stycken gudar i. Tatuerar'n svor till, ropade och klagade. Talade ibland i tungor ( offside, gult kort, hörna) och sade gudanamnen högt (Messi, Kaká, Ronaldo) och ibland pratade han om den största guden av dem alla (Zlatan). Jag blev nyfiken, för hur stor kan den här guden vara? Tydligen var han inte med ännu, utan sparades som ett hemligt vapen. Ena halvan av drabbningen var klar. Det blev paus. Och sedan, när pausen var slut, meddelar kommentatorn att Zlatan var påväg in i spelet. Gissa om tatuerar'n blev exhalterad! Så gissa om jag blev nyfiken. Fyra minuter in i andra delen av drabbningen gör Guden mål. Och avgjorde såklart hela matchen. Nu är det här praktiskt taget det enda jag har sett av denna Gud. Men jag är ändå lockad av denna nya, exotiska religion kallad Zlatanismen.