Har varit pigg och vaken sedan karln min klev upp för skola. Alltså sedan åtta. Är det såhär småbarnsföräldrar har det? Jag känner mig som om jag är ensam människa uppe, uppe med tuppen faktiskt.

Jag brukar aldrig ha några problem med att somna om när han åker, faktiskt så brukar jag somna om innan han har klivit upp. Han brukar få komma till sängen och pussa mig hejdå, eftersom jag i bästa fall är i ett koma-liknande tillstånd. Han brukar uppmana mig att somna om när han går, vilket är onödigt eftersom jag oftast har somnat om tre eller fyra gånger sedan han klivit upp. Jag brukar bara kvickna till nog mycket för att sluddra fram att han ska ta med sig lunch. Men i morse, så klev jag upp om än grusig i ögonen och åt en smörgås med honom. Jag pussade honom hejsvejs vid dörren och la mig sedan för att kolla serier tills jag somnade (ca 1,5 avsnitt). Vilket inte har inträffat ännu. Och nu är klocka fem över tio och nu känns det onödigt att somna om. Även om jag inte tänker kliva upp härifrån på ett tag!

Idag känns som en mindre snorig dag, så kanske orkar man in till stan för julklappar. Hade inte varit dumt att få göra bort de sista!