Jag kan inte komma på när jag blev så himla blödig. Jag minns den tid då jag kunde säga att den enda filmen som någonsin rört mig lite grann (eller jätte mycket) var Den Gröna Milen. Jag menar, hur kan man inte bli rörd av den? Och något avsnitt av Oprah också då, förstås. Men nu! Nu blir jag ju rörd av alldeles för mycket! Inte Extreme Home Makeover, där drar jag gränsen, men det är mest för att jag verkligen inte har mycket till övers för den överamerikaniserade glättiga andan, och Ty, programledaren som skriker när han pratar. Men Grey's börjar ju nästan vara jobbigt att se, samma avsnitt av Vänner, som jag har sett tusen gånger. Men jag blir fortfarande rörd när Rachel och Ross gör slut, när Monica och Chandler firar och sista avsnittet, såklart! Och jag blev lite smårörd när jag fick blommor på Alla Hjärtans, för det hade jag verkligen inte räknat med.

Nu har jag kikat filmen Up och blev lite konstigt rörd. Den var som så fin ändå, och inte alls vad jag hade förväntat mig. En annorlunda historia, för att komma från Disney. Sedan har jag en weakspot för äldre människor, men kanske just därför för att jag tycker så mycket om mommo och moffa. Mamms och papps har sedan länge kallat mig moffas flicka, och det är inte för att vi sitter ihop som helan och halvan. Nej, för att vi tenderar att göra halvklumpiga saker.

Men i alla fall, tänk om det har med åldern att göra! Vad gör jag då? Det betyder ju att jag antagligen kommer grina på mitt bröllop, när mina barn döps, när de går till skolan första gången och tänk om det slutar med att jag börjar grina till Extreme Home Makeover?! Är jag permanent blödig från och med nu?

Oj vad jag började sakna mormor och morfar.