Ett inte allt för kärt återseende idag, jag tog mig till ett av de lokala gymmen. Finns det något jag verkligen verkligen kommer sakna med Umeå, förutom det uppenbara, är tre våningsgymmet. Dessutom stängde det gym jag gillar redan klockan fem (fem?!) så jag fick åka till det här. Det funkar, men maskinerna är gamla. Och cyklarna inte så sköna. Min stackars rumpa protesterade högljudt...eller inte högLJUDT inget sånt, men ni fattar. Sittbenen skavde, och skinkorna klagade och gnällde: "Den här sadeln känner vi inte igen, vi gillar den inte!" Dock var jag tvungen att ge upp alldeles för snart, för snart började kroppen också klaga, tror jag har någon förkylning på g, hade ju ont i halsen redan igår så jag fick ge mig.

Apropå gnälla och klaga, och det här är verkligen ett kärleksbevis för jag ser inte skräckisar, tatuerarn fick mig att se Paranormal Activity. Så. Jävla. Läskig. Men faktiskt ganska bra. Men ändå, jag var så jävla rädd. Det har han också minsann! Men ändå ville han prompt se den, och jag visste att ser han den utan mig så kommer jag aldrig se den. Jag tycker personligen att han är skyldig mig en film som jag får välja helt själv. Eller hur?