I dag har jag haft olidligt tråkigt. Idag skulle också bli min sista om-jag-inte-blir-sjuk-idag-har-jag-nog-klarat-mig-dag så jag har hållit mig hemma idag också. Vilket som sagt resulterade i tristess. När jag inte är själv, vilket jag tack och lov inte är här, tenderar dessa tristesser resultera i att jag driver någon till vanvett. Oftast min mor. Stackarn. Så nu är det en till som väldigt hett önskar att tatuerarn ska bli frisk av mer själviska skäl. Jag kan ju säga såhär att efter att ha haft olidligt tråkigt de två senaste vårarna, har jag utvecklat konsten att driva någon till vanvett till förfining. Jag är bra på det jag gör. Tatuerarn har också fått smaka på det, fast inte i samma dos som min mor. Jag vill ju inte skrämma iväg honom.

Jag tror söndagar är av naturen tråkigare. Inte om man bor i en större stad förstås, där inte allt är stängt. Eller ja, kanske lite där med. Vad vet jag? Jag bor inte i en större stad där allt inte är stängt. Eller jo, jag bor i en större stad, fast nästan allt är stängt. Och råkar det nu vara något som inte är stängt brukar jag/mina kompisar vara för lata/tråkiga/bakfulla/upptagna för att göra något. Jag är förstås sällan upptagen. Men alla andra.

Kan också meddela att tatuerarn hittills är spyfri från i lördagskväll. Så jag hoppas på umgäng i morgon, om han orkar stackarn. Han låter, och nu citerar jag honom, "upphängd och nerslängd" när man pratar med honom på telefon. Och det är ju förståerligt.

Som sagt har jag olidligt tråkigt. Och jag är rädd att det resulterade i ett väldigt tråkigt inlägg.

---

Här är i alla fall en bild från nyår.