Jag tog ett vuxet beslut. Ett beslut som inte är jättelikt mig, jag fattade det snabbt för att vara mig, och står fast vid det, ser fram emot det. Så får man bara motgångar. Jag har bestämt mig för att flytta med min karl ner till söder igen, eftersom han har kommit in på konstskola. Men det verkar inte som att vi får tag i någon lägenhet. Och det känns jävligt trist att behöva pausa livet igen. Jag som verkligen såg fram emot det...