Jag kan helt ärligt säga att jag med hela mitt hjärta hatar mekanik. Efter det här tänker jag inte räkna ett enda tal mekanik igen så länge jag lever. Måste verkligen försöka i alla fall, tar så fruktansvärt mycket emot att ge upp. Jag är vad folk brukar kalla dum-envis. Jag erkänner det i alla fall.

Det känns inte längre som att mitt öga ska ploppa ut när jag snyter mig, men däremot har jag lock i båda öronen så pratar du med mig måste du skrika, och pratar jag med dig kommer jag skrika. Kom på mig själv att skrika igår som att personen jag pratade med var döv. Inte bra.

Spenderade kvällen hemma hos en klasskompis, med några andra klasskompisar. Synd att det började hända nu och inte flera månader sedan. Men men, kul var det i alla fall, även om jag inte var piggaste personen i rummet så var det skönt att se något annat än sina egna väggar för en gångs skull.

Nä om man skulle sätta i gång med mekaniken? Åh kolla, nya bilder på facebook!