Och det är i alla fall relativt tyst här i huset.

Det är så tomt och kallt att sova själv när man sovit med någon flera nätter. I natt blir jag solokvist, men det skadar ju inte att vi är lite ifrån varandra heller, jag och min karlakarl. Fick mig ändå en ganska lång dag med honom idag, med ett litet avbrott för fika med F från min sida. Eller fika, det fick bli toast, eftersom monstret prompt skulle ha mat.

Det känns konstigt att tänka att snart är jag hemma permanent. Snart är den här lilla lilla sekretären mitt skrivbord igen, och inte mitt gigantiska bord som jag har i Umeå. Men men, har jag bara pengar till hösten inleds operation lägenhetsjakt.