Igår när vi storhandlade för veckan som kommer var jag ganska bestämd när jag ville ha cornflakes, det skulle vara Kellogs och vi kunde inte lämna affären utan dem. Det samma gällde karlns oboy, men faktiskt så gick det bra att åka utan det. Men hur som helst, cornflakes kom med hem i alla fall och det blev diskussion ang om att jag hade köpt fel sort, för de gick inte in i vårt gigantiskta (minimaliska) skafferi. Så vi fick ställa dem på micron. Där även en mackgrill och tvättmedel står, eftersom vi bor gigantiskt (minimaliskt). Sedan var det inte mer med det, förrän min natt plågades av mardrömmar. Mardrömmar om en förbannelse lagd över nämnda cornflakespaket. Det var fruktansvärt otäckt i drömmen, trots att det värsta paketet gjorde var att trolla bort cornflakesen när man hällde ut dem och trots att man tömde paketet så fylldes snart igen. I sann skräckfilms anda så kunde jag ju inte ge bort eller kasta bort det här paketet för det låg ju en förbannelse över den, så jag bestämde mig för att ringa min vän Tomas, en kyrkans man, som skulle häva den här här förbannelsen med exorsistiska metoder. Hur det riktigt gick kommer jag inte ihåg, men jag var inte nöjd när jag vaknade tidigt i morse. Dock åt jag flingor till frukost, den lilla människans hämnd.