Jag erkänner. Det är inget att skämmas för, eller sticka under stol med. Jag är en Harry Potter-nörd. Inte den nördigaste av alla nej, men helt klart en hängiven, fulländad Harry P-älskare. Jag har läst alla böcker, fler gånger än jag kommer ihåg och känner att jag måste göra det igen. Jag har vuxit upp med Harry Potter, jag gråter, skrattar och skäms med karaktärerna. Ikväll tog Stefan med mig på nyaste Harry Potter filmen. Eller snarare, jag tog med honom. Den var...underbar. De har verkligen lyckas att inte förvränga, förlöjliga eller förändra handlingen från boken. Inga löjliga skämt från ett avhugget reggae huvud i en framruta på en magisk buss ( Harry Potter och Fången från Azkaban) eller en snurrig handling för att försöka få en 400 sidors bok gå ihop på 2,5 timmar. Riktigt riktigt bra, även för oss bok-fantaster. Jag var tvungen att meddela min nörd-in-crime Mountainqueen att jag skulle se den, eld och lågor och var tvungen att dela min exhaltering med någon som förstod, någon som vet hur det känns (Stefan delade inte riktigt samma entusiasm). Så mycket har jag sett fram emot det. Och trots att jag var sjukligt kissnödig så kände jag knappt av de under de 2,5 timme filmen spelade. Jag är hänförd. Kort sagt.

Stefan tyckte den var "bra".