Tourettes-Emma
Idag när karln tog sig hem efter skolan idag tog vi oss en tur på stan. Han skulle kika några ramar och och målargrejer, och jag ville bara på stan. Åhléns blev stoppet för ramhandling, och verkligen inte mig emot för de har jättemycket snygga inredningsgrejer och jag tar varje ursäkt jag kan för att få med honom på sånna affärer. Väl där så kollar vi runt på lite hyllor och nyckelskåp och sånt där. Vi stannar framför tavelhyllor, ni vet sånna där smala med en kant så man kan ställa tavlor och ljus och sånt på dem?
I alla fall, vi börjar diskutera hyllorna.
Jag: " Jag tycker sånna här hyllor är jättefina, sådana borde vi ha i lägenheten."
Stefan: "Jo, de är snygga, vi får skaffa de sen när vi flyttar."
Jag såg en ny hylla under de här, väldigt snygg. Vilket jag vill säga åt Stefan så han ser hur fin den hyllan också var. Nu såhär i efterhand vet jag inte riktigt vad jag ville säga egentligen, men ut kom:
"Den där jävla hyllan är också fin!"
Ja. Jag vet inte. Jag var nog kvar i de andra hyllorna som är "jävligt" fina. Jag vet inte. Men jag blev så himla paff av det jag sa, så jag bröt ihop på affären och utbrister:
"Vart fan kom det där ifrån?!"
Innan jag börjar skratta så jag nästan inte får luft. Stefan, han tar allt med fattning när det gäller mig, men han har också börjat vänja sig.
Kan ju meddela att resten dagen gick i samma stil, så kommer det något underligt från mig idag, gör som Stefan och ta det med jämnmod.
Kommentarer
Trackback
