Ja KUL att köra hem från nattskiftet, med snörök och skit, dålig väg etc och så står det en ren på sidan om vägen. Den står stilla. Den står stilla. Den ser bilen. Den kliver ut på vägen, MOT faran. Den GÅR sakta över vägen. Bilen tutar. Renen börjar jogga. Fortfarande på vägen. Ingen som helst tanke på att ta sig av vägen. Tur att jag redan hade provbromsat innan, men det var inte många meter mellan min bil och RENJÄVELN. Hur FAN kunde det missas att ge dem hjärnor? Om inte annat bara reptilhjärnan, fly eller fäkta. Hur FAN kan DJURHELVETET ha blivit så dumt att det går MOT fara, MOT FARAN, istället för att fly åt motsatta håll?! Satans skithelveten, vad jag hatar DEM! Det ENDA de duger till är fanimig torrkött och jag ska ÄTA EXTRA FÖR ATT FÅ BORT HELVETET FRÅN VÄGARNA!!!

Nu ska jag hoppa i säng, hoppas ni får en bra dag.

Då börjar man en nattvecka i kväll. Hela sju dagar och idag är sista dagen på en vecka jag ser dagsljus och det känns lite tungt faktiskt. Men sen när cashen rullar in känns det underbart igen :)

Härlig helg har man i alla fall haft, jag och karln startade fredagkväll med handling och mat, sedan bastubad och film med lillasystern och hennes andra hälf. På lördag fyllde jag år! Jag känner mig verkligen inte gammal och klok än så det är lugnt! Gjorde så god tårta att jag fick skicka mamma att handla grejer så jag kunde göra en till i all hast. Fina presenter fick man också, inte alls fy skam :)

Igår tog jag det bara lugnt hemma här och hemma hos karln, en skön söndag helt enkelt. För att ladda upp för jobbet såklart!

Nej, dags för frukost!

Är klockan alldeles för mycket och jag är inte trött. Jag drömmer om kameror, fotografering, måleri och teckning. Så mycket lust och så lite fart. Som vanligt då.

Överdagentur med mamma, pappa och morfar till Luleå. Här skulle shoppas! Jag köpte två tröjor och en dockningstation till iFånen och iPodden. Eh ja...inte så mycket shopping men god mat och trevlig dag om inte annat!

Fullt dag i morgon, fika, middag och eventuellt kaffe på kvällskvisten så man får träffa...äh det var inget. Men mycket att göra i alla fall.

Födelsedagen närmar sig och trots min aktningsvärda ålder så tror jag att gästerna blir ca. fem. Alla andra har ju flyttat eller åkt hem igen. Nåja, fem icke destomindre viktiga personer!

Nej nu ner med min älskare (Harry Potter) under täcket och försöka slockna!

Tycker förstås mycket om Stefan också men jag och Harry går way back! ;)

Lite såhär snabbt:

2010 har jag...

...hoppat av en skola.
...flyttat hem.
...påbörjat en ny flytt.
...börjat ett nytt jobb.
...börjat med en ny hobby...
...och utvecklat gamla.
...rest och sett nya saker.
...inte badat ute en enda gång.
...inte kommit på vad jag ska göra 2011....

...Men hoppas ändå på ett toppen år! Gott nytt och god fortsättning allihopa!

God Jul till mina glada läsare, hoppas ni får en fin helg med god mat, härlig stämning och framför allt sällskap av nära och kära!

Hur kommer det sig att det blir stökigare ju mer man packar? Här sitter jag i alla fall, i bara underkläderna eftersom vi håller på att försöka torka en löjligt stor oljemålning som ska med i bilen i morgon/övermorgon som vi egentligen inte har plats för, med en kupévärmare. Det är varmt, med stora bokstäver, i vår lilla, med de minsta små bokstäver som finns, lägenhet. Hur tusan vi ska få med allt vet jag inte, och just nu känner jag mig lite less över att bo långt bort från all bil/släphjälp och att allt är tusen gånger mer omständigt i studentstäder. Jag är bortskämd med att varje vante har släp, eller känner någon med släp, att alla över 17 har bil och att man alltid får ihop folk när man behöver hjälp. Alla studenter som flyttar mellan lägenheter ska ha stor honnör för jag vet inte hur det orkar!

Jag har lyckats slå in tre av fem armband, och limmat på HEMMAGJORDA-etiketter. Så jag kan inte slå om dom. Jag ber om ursäkt. Ska fota de andra då och lägga upp dom.

I morgon lägger jag upp några armband. Jag måste tyvärr sitta på tre bilder, eftersom det är julklappar. Men ni kan få...två eller tre i alla fall. Ett löfte till er från mig.

Fem nya armband att lägga upp, men det har inte blivit. Kommer snart antar jag!

Jag har ju som jag har nämnt tidigare världens bästa pojkvän, snäll, omtänksam och generös. Tyvärr lite väl generös. Jag fick hem honom från Irland för en vecka sedan, snorig och sjuk (tack ska du ha Henke, först får du låna honom men sen har du sönder honom schysst verkligen) och värre blev han. Men jag bädda ner han och pysslade på här hemma och vissa skulle väl kanske vilja påstå att min ömma omvårdnad tog honom tillbaka till livet utan förkylning. Och jag trodde faktiskt jag skulle klara mig utan. Tills igår. Snorig, ont i kroppen, feber så jag frös fast jag hade klänning, två par leggings, hans mjukisar och en fleecetröja, plus en tjocktröja om fötterna och en som filt. Tur man inte har något som måste göras, så idag mår man faktiskt bättre. Man är ju lite starkare byggd än vissa andra så är det ju bara!

Känner mig bättre idag som tur är, kul om Stefan hade behövt komma hem till det där liksom...

Efter att ha diskat i vår diskho som har en stor och en liten ho, där knappt en glöggkopp ryms i vår kök/hall/garderob så slog vi oss ner i vardagsrummet/sovrummet/ateljen/pysselhörnan för att kika serier på datorn tills filmen vi tänkte se ikväll började på tv. Stefan sträckte på sig, (tydligen för att brista ut i en serenad) och råkade stöta till toadörren så att torkstället vi har ställ i vår korridor/kök/hall/garderob välte. Vi trampar inte bara på varandra utan också med största möjlighet på en tavla/klädesplagg/armbandsgrejer/datorsladdar och att få komma hem till jul och vältra sig i flera tiotal kvadrat lägenhet, samt ett HELT HUS känns som en ren lyx.

Inom kort!

Sista kvällen hos mor och far, och känns hemskt vemodigt att åka tillbaka. Men samtidigt längtar jag hjärtat ur kroppen efter karln min, och förhoppningvis kommer han på tisdagmorgon redan så med lite tur får jag hela dagen med honom!

Men nu får man mysa i soffan med syrran istället, och det är svårslaget det! Snart är det tack och lov jul, och då får man vara hemma och mysa hela tiden. Hoppas vi håller oss friska i år, så vi slipper samma sjuka som förra året.

Nu ska bara en massa arbetsdagar avklaras, julklappar och tömma lägenheten. Har jag tur hinner jag kanske göra något kul i alla fall.

Eller var ju inte en hel vecka fuskade lite och körde bara fem dagar. Men jag ville ha lite hemmatid också. Fast den har jag fått spendera själv idag när alla skulle iväg på flärd och fräs men då har jag fått lite lite gjort i stället. Inte fy skam!

Måndag rullar tåget (förhoppningvis men inte jätte troligt) neråt igen, och har lite att göra. Handla färdigt julklapparna, packa ihop 25 kvm, jobba de timmar jag måste, slå in och göra klappetiketter, försöka hinna träffa lite folk, och förhoppningvis ha lite kul och gå ut på fredag eller lördag. Inte konstigt näsblodet sprutar.

I morgon blir med bakning här hemma, tog på mig helt frivilligt att baka så mor skulle slippa just den kakan i alla fall. Hade tänkt hinna göra knäck men det får jag göra när jag kommer upp igen.

Tisdag landar (förhoppningvis) Stefan i stan igen och jag kan knappt vänta! Gud vad skönt att få hem honom igen, även om lite semester bara gör oss gott! Men jisses så skönt att vi är lediga båda två på tisdag, så kan vi bara ta det lugnt och må gott!

Hur man har en bra fredagkväll/natt i trucken

Jag älskar att pyssla med julklappar! Jag älskar att slå in dem fint, göra fina ettiketter, allt sånt. Jag älskar att ge bort julklappar. Jag hatar att våndas över att inte hitta något, men jag älskar att ge bort dem. Så jag ska handla snyggt papper i veckan, plocka med pysselgrejerna och sätta i gång när jag är nere i Umeå igen. Förutom med karlns present, den lämnar jag här annars blir det bråk. För litet ställe att gömma den på och han kommer göra allt i sin makt för att hitta den. Jag är helt förvånad över att han inte har tjatat sönder mina öron än, som han gjorde förra julen. Men kanske nu då, nu när jag har den i mina ägor.

Jag är den värsta toffeln som finns. Han har varit borta iiii....två dar? Typ? Och jag saknar honom som att han skulle vara borta en månad. Jag är en sån tönt, jag vet!

Första skiftet avklarat, men sista timmarna var kämpiga därför att jag hade varit uppe sedan kvart i sex i måndagsmorse. Eftersom:

Jag skulle komma med tåget från Umeå. Men när jag kom till stationen insåg att jag verkligen inte hade behövt stressa för som vanligt när det kommer lite snö så är tågen löjligt försenade. Det skulle ha gått tjugo i sju. Det kom in kvart över åtta. Det gick inte förrän halv nio. När vi var framme i Boden så hade anslutningen redan gått, såklart. Så vi fick vänta 15-20 minuter på en buss. Så vi lämnade Boden när jag skulle varit framme hemma. Bra dag verkligen. Tur att regeringen sätter pengar på rätt saker, som att utförsäkra sjuka och stressa små barn med betyg från dagis för infrastrukturen behöver ju absolut inga pengar. SJ blir inte förvånade varje vinter heller inget i stil med "OOOOOOJ, kom det snö i år också? Jag trodde det var en engångsgrej." Jag säger bara en sak: det går tåg i Ryssland. I rest my case.

Om någon timme landar karln och hans BFF i Irland och jag är något avundsjuk! Måste övertala någon tjejkompis att åka på en weekend eller något annat skoj! Hoppas nu de får riktigt riktigt roligt!

Jag och Stef älskar vitlök. Sedan jag flyttade in här luktar det konstant vitlök ur vårt sopskåp, trots att vi inte ätit eller använt vitlök på flera veckor. Nu har det tack och lov börjat dunsta bort, som tur är eftersom vi snart måste ge tillbaka lägenheten till hon som egentligen bor här.

Jag erkänner. Det är inget att skämmas för, eller sticka under stol med. Jag är en Harry Potter-nörd. Inte den nördigaste av alla nej, men helt klart en hängiven, fulländad Harry P-älskare. Jag har läst alla böcker, fler gånger än jag kommer ihåg och känner att jag måste göra det igen. Jag har vuxit upp med Harry Potter, jag gråter, skrattar och skäms med karaktärerna. Ikväll tog Stefan med mig på nyaste Harry Potter filmen. Eller snarare, jag tog med honom. Den var...underbar. De har verkligen lyckas att inte förvränga, förlöjliga eller förändra handlingen från boken. Inga löjliga skämt från ett avhugget reggae huvud i en framruta på en magisk buss ( Harry Potter och Fången från Azkaban) eller en snurrig handling för att försöka få en 400 sidors bok gå ihop på 2,5 timmar. Riktigt riktigt bra, även för oss bok-fantaster. Jag var tvungen att meddela min nörd-in-crime Mountainqueen att jag skulle se den, eld och lågor och var tvungen att dela min exhaltering med någon som förstod, någon som vet hur det känns (Stefan delade inte riktigt samma entusiasm). Så mycket har jag sett fram emot det. Och trots att jag var sjukligt kissnödig så kände jag knappt av de under de 2,5 timme filmen spelade. Jag är hänförd. Kort sagt.

Stefan tyckte den var "bra".