Älskar sånna här sidor! felsms.com

Snodde denna från en av mina äldsta och bästa vänner, MountainQueen :)

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Tog mitt pick och pack och lämnade stan mer permanent.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Nope, hade ett och bröt det redan på nyårsafton.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
En gammal klasskompis från grundskolan blev mamma för andra gången!

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej och tur är väl det?

5. Vilka länder besökte du?
Väldigt sugit, inga alls!

6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
Nej. Eller jo kanske.

7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
19/8 då jag föll stenhårt för min tatuerare, och 21/8 då jag flyttade.

8. Vad var din största framgång 2009?
Att jag fick jobb i somras och att jag kom in på universitet!

9. Största misstaget?
Min egen slöhet när det kommer till tråkiga saker.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej någon förkylning här och var, men inget annat.

11. Bästa köpet?
Oj...måste nog säga kameran!

12. Vad spenderade du mest pengar på?
På en och samma gång? Kameran och eventuellt flytten. Även om jag inte spenderade så mycket pengar där som mina fina föräldrar gjorde.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Jo många och flera gånger:)

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
Alldeles för många för att ta med alla. Men Kings of Leon med Sex on fire slår an en speciell sträng hos mig:)

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare?
Hm. Ena halvan var jag lite ledsnare, och andra halvan gladare:)

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Pluggat och träna.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Slöat.

18. Hur tillbringade du julen?
Med familjen, mormor och morfar, och tatueraren här hemma.

19. Blev du kär i år?
JA!!!:)

20. Hur många one night stands?
None

21. Favoritprogram på TV?
Grey's såklart!

22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej inte det.

23. Bästa boken du läste i år?
Hm. Har läst så mycket, och mest lättlitteratur. Så vet inte.

24. Största musikaliska upptäckten?
Hm...att jag faktiskt knappt klarar mig utan kör.

25. Något du önskade dig och fick?
En underbar karl:)

26. Något du önskade dig men inte fick?
Tror vi stryker ett streck här.

27. Årets bästa film?
Kommer inte ihåg.

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Hm det är ju nästan ett år sen:D Jag hade knappt någon röst, och hostade som en lungsjuk, firade hemma med tårta och gäster.

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Hållt träningen bättre.

30. Vad fick dig att må bra?
Vänner, familj, jobb och tatuerarn

34. De bästa nya människorna du träffade?
Tatuerarn såklart! Även prinsessan T och faktiskt min naprapat som ännu inte tappat hoppet om mig ;)

Min kära tatuerare blev väldans sjuk igår, i en av de mest smittsamma och avskyvärda sjukdomar: magsjuka/vinterkräksjukan. När jag var där. De som känner mig vet vilken fobi jag har för just dessa sjukdomar och bör då vara överbevisade på hur mycket jag tycker om denna gaddare. Och tur var det väl att jag inte flydde i panik på morgonen, för han behövde faktiskt min hjälp. Söt som han är var han mycket mer bekymrad om snöskottning, städning och att jag var tvungen att vara där än hans egna mående.

Vi håller alltså tummarna på en bättre början på det nya året än slutet på det gamla!

GOTT NYTT ÅR ALLIHOPA!

De säger att julen är slut, men jag hävdar bestämt motsatsen, jag känner ju hur den väller över jeanslinningen! Man stoppar i sig gott i samma takt som snön faller här. Som min mor säger: man har bara ett stort gapande hål i ansiktet hela julen, där man konstant stoppar saker. Jo tack, får bli fasta och svält för min del när jag kommer ner till umeå igen.

Har ännu nyårsafton med fest att se fram emot, tatuerar'ns födelsedag och MIN födelsedag att se fram emot! För en gångs skull längtar jag faktiskt tills jag fyller år. Vet inte varför förstås. Tillfällig sinnesförvirring? Är väl aldrig kul att bli gammal...

Min systers kompis B upplyste mig och kära sis om att de säljer märkesjeans väldigt billigt inne i stan, och sista dagen var idag. Så jag och min söster och B såklart styrde kosan in till stada. Vi provade iaf fyra jeans var, där varje par ska granskas av alla och analyser skall göras. " Ja men jag vet inte fickorna satt så långt isär, rumpan blev så bred då", "De här var snygga men de var som så fladdriga här framme, kolla (dra i linning, och i bula som blir i skrevet)", "Men prova vika upp dem, vill inte ha knöligt i knäna, det är inge snyggt!", "Men vilka tyckte ni var snyggast?" Ja, ni kan det där. Så jag hittade ett par jeans, som egentligen inte var det märket jag letade, men vad fan, syster hittade ett par jeans ( de som var lite "fladdriga") och B hade redan handlat. Jag var på uppdrag av tatuerarn att kolla om det fanns något snyggt, för han ides inte komma in om det inte fanns något värt att åka för. Så jag började rota i killhögen, för att försöka hitta något han skulle gilla, vilket inte är det lättaste. Hittade iaf ett par, som jag mmsade till honom. Han ringer mig, och efter lite: " Ja, hm...ja men vad fan, köp dem, har du pengar att lägga ut?" Jag undrade om han inte ville prova dem först, men han sa att de var ju i hans storlek, så om de inte satt bra kunde han sälja dem till någon av sina kompisar. Skillnad mellan shoppingen?

Mina fötter står åter stadigt på lappländskt mark. Efter sju timmars bilresa så var jag åter hemma och det var underbart! Snö, vanlig kyla, god mat, familjen och min underbara tatuerare. Jag fick också följa med på glöggkväll hos några gemensamma bekanta, och vi vann TP TRE gånger om, eftersom vi spelade killarna mot tjejerna, och killarna ljög om våra svar tre gånger.  

Jag har fått spendera bra kvalitetstid med min underbara tatuerare, som hade mod nog att ta med mig på en fest han var inbjuden till. Vi hade väldigt roligt, men inser senare på kvällen att pensionärsnivån på oss båda var hög, då vi hade hunnit vara på fest, komma hem, greja på, duscha och äta innan halv ett. Men till vårt försvar så började festen väldigt tidigt, och när vi åkte hade folk redan börjat droppa av.

Längtar till jul som alla andra, och tatuerar'n ska spendera den med oss. 

Minus 18 grader när jag vaknade. Nej jag är inte hemma i norr än. Det blev en chock. En chock som artade sig i att jag stannade hemma från föreläsningen, för jag vill inte gå en extra gång hem och tillbaka för lunch. Så jag bänkade mig här hemma med matteboken. Strålande vackert väder ute dock.

Dagens outfit: Gråa mjukisbyxor, Northbrook, flerfärgad hoodie, BikBok, vitt brottarlinne, JC,  farmors tofflor, gjorda av fammo.

Jag har kommit på något. Jag är nog allergisk mot sådant jag tycker är tråkigt. Jag menar, är ju redan allergisk mot många saker, och kors-allergier är verkligen inte ovanligt. Pollen/nötter/citrus t.ex. För jag blir så fruktansvärt trött när jag ska städa. Ögonen svider, kroppen känns tung. Samma när det kommer till matte, fast då blir jag konstig i magen istället. Som Laktosmage, fast mattemage. Så där har vi nog svaret, jag är inte lat, jag är allergisk! Det känns ju jätte mycket bättre, för allergier kan man faktiskt inte rå för.

Jag har övat stadskörning idag igen, och den här gången körde jag som om jag har kört i en större stad i hela mitt liv. Jag tänkte: jag måste in till stan, OCH hitta ett parkeringshus. Och så gjorde jag det! Och när jag skulle hem, behövde jag inte krångla, utan kom, (nästan) raka vägen hem.

Nej, får väl jobba lite med allergin trots allt, för om två dagar sitter jag i en bil på väg norrut igen, och då finns ingen tid att städa längre.

Jag skulle promenera en bit, cirkus fem minuter, med en sak jag skulle lämna bort, (ni som vet, vet, och ni som inte vet, behöver inte veta). Nu var det en sån sak som man inte gärna visar upp sådär lättvindigt. Det går som inte att låtsas att det är helt normal, som när man köper grejer på apoteket. Men vad gör man? Jag orkade inte ta en ryggsäck, för det var en liten sak, dock stor nog för att den inte skulle rymmas i fickan. Såklart. Så jag maskerar den så gott jag kan, klär mig och beger mig ut i snön. Jag försöker dölja så mycket jag kan med min handskbeklädda hand. Tur, tänker jag, att det inte är så mycket folk ute den här tiden. Jag kommer upp på gångstigen, och ser genast att en kille kommer gå ganska snart bakom mig. Nej, tänker jag, nu kommer han säkert stirra på vad jag har i handen, så som man gör när någon bär på något. Så jag försöker liksom vrida saken lite, så den lilla lilla del som är minst maskerad, hamnar framåt. Jag resonerar som sådant, att om jag skulle möta någon så kommer vi passera utan att de kanske ens noterar vad jag har i handen. Men han bakom, han kommer stirra.

När jag når målet, där jag då ska lämna av denna sak, kan jag knappt andas ut, fast de är vana att ta emot sånt. Man går bara inte runt med en sån sak så ofta i en påse.

Idag har jag övat stadskörning. Jag hittar också från och med nu väldigt bra på Ersboda. Jag hittar också från marie dal(hem, berg?) till stan.

Dagens läxa: om du tror att du hittar, så betyder det att du inte hittar. Om du tror att du inte behöver kolla på eniro, så betyder det att du behöver kolla på eniro.

En julklapp kvar.

Redan innan jag var hemma, när tåget började närma sig kallare breddgrader kände jag lugnet i magen. Bara åsynen av de snötyngda träden gav mig ett leende på läpparna. Jag är en snöoholic, jag älskar snö. Jag är fortfarande som när man var liten när första snön kommer, jag blir hejdlöst glad. Och vintern är så mycket vackrare med snö, är pissjävla regn som här.

Tågresan gick väldigt fort, och mycket snart stod jag på stationen och fick kramas med tatuerar'n. Vi börjar nästan bli bortskämda. Hemma var det julpyntat och fint, ingen gran dock, så mina julklappar fick vänta. Men efter att vi hade ätit lunch hos svärföräldrarna och åkte tillbaka till mig så förklarade pappa pillermariskt att han hade klätt julgranen så jag skulle hinna njuta lite av den innan jul. Jag tror faktiskt att han också längtade lite efter den:)

Fredagen såg vi förstås på idol, hemma hos mig för omväxlingsskull, men fick då en utskällning av hans kompisar för att vi hade mage att neka till deras glöggkväll, för att jag ville hinna träffa mamma som slutade sent.

Lördag blev besök hos tatuerar'ns farmor, fika, mys, och bastu hemma hos oss.

Idag har jag spenderat ungefär 7 timmar i en bil, då jag självhändigt har kört hela vägen ner igen (dock med mycket bra sällskap) och nu sitter jag och gnisslar tänder över min egen lathet, matten, och duggan i morgon. Vi får se hur det går, jag ligger såklart(!) efter.

Jag försöker packa smart. Men det går åt skogen. Så jag får väl packa så gott det går. I morgon klockan 13 så kliver jag av tåget uppe i lappmarkerna! Äntligen! Dock inte för gott. Eller jul snarare. Nej bara en snabbhelg så jag får hämta pärlan. Men min härliga tatuerare hämtar mig från tåget, så ombytta roller för en gångs skull! OCH jag kommer inte lida av dåligt tålamod, för jag brukar slockna och sova hela vägen praktiskt taget. Nu är det bara en klapp till som ska fixas. Eller ja. Nej två. Okej tre. Men två av dem vet jag vad jag ska köpa. Däremot en viss herre som fyller år 2a januari har jag ingen aning om vad jag ska köpa åt. Hans egna förslag hittills: en puss, en kyss, en massage (och inte på ett spa minsann, utav mig!), skumgummi bollar att spela tennis med eller ingenting. Jag godkänner ingen av dem. Jag hade kunnat köpa lite färger åt honom som han vill ha, men han vägrade för han tyckte de var för dyra. Jaja, vi får väl se då vad han säger om det jag tror jag ska ge honom. Tur som FAN att min julklapp till honom rockar fett.

Kanske jag lider av någon okänd sjukdom? För det har är inte likt mig. Att bara strunta i saker. Nu har jag återigen matteuppgifter som samlas på hög, med löfte om "jag gör det i morgon", har kläder som ska packas ner, egentligen måste jag hinna på stan igen innan fredag, har en födelsedagspresent och en julklapp att köpa, en att göra, alla julettiketer ska göras klart. Men inget är gjort. Vad har gjort istället? Kollat tv...slöat...lagat mat. Jag hade kunnat ha kvällen fri, men jag har bara ingen som helst lust.

Det är nog en okänd sjukdom, för ren lättja kan det ju bara inte vara!

Jag hatar att vara irriterad, särskilt över dumma saker. Och nu är jag jävligt irriterad, över en dum sak. Vill bara klaga och gnälla. Och DET gör mig sjukt helvetiskt irriterad!

Hatar verkligen måndag. Och den här är värre än vanligt, då jag svävar i ovisshet. Det är nämnligen så att tatuerarn' kanske inte alls kan komma ner som vi hade planerat. Allt beror lite just nu, och vi båda tycker det är jättetråkigt om han inte kan komma. Tack och lov är det bara fem dagar som jag måste stå ut, för jag, S och Gurra ska köra upp på fredag den 18:de, istället för måndag den 21:a! Jag blev helt överlycklig när jag fick veta, och det blev tatuerarn också. Om han kommer ner, kan han köra upp med oss istället för att åka tåg, och om han inte kommer ner så hinner jag hem till den 19:de, då han är bjuden på en jättekul julfest och då undrade han om jag ville följa med! Jag blev helt överlycklig när han sa det, det betyder ju jätte mycket att han vill ha med mig ju. Fast nu är jag nervös förstås!

Men hur som haver, detta höjde inte min dåliga måndag, så nu är det bara att vänta på tisdag och gym. Sedan onsdag och julklappshandling. Sedan torsdag med packning och fredag med avfärd.

Om det finns en bubbelpool i kommunen så måste man ju testa den! Så jag följde med S till simhallen i morse (redan kl tolv!). Att kliva ner i en kall bassäng när man kommer varm och nyduschad är inte trevligt. Efter skrik, hyperventlilering, armarna i armhålehöjd, ett antal "nej jag vill inte, jag vill inte!" hotade S med att om jag inte doppade mig så skulle S minsann stänka ner mig! Så vi simmade 20 längder, vilket är det acceptabla antal längder på en söndag, sedan satte vi oss i bubbelpoolen. En småbarnspappa joinade oss, med den sötaste lilltjej jag sett. Hon njöt nog mer än vad jag gjorde, det vill säga mycket!

En fullpackade vecka väntar, sista klapparna MÅSTE köpas, dubbelföreläsning i grekiska i morgon ( även känd som Matematisk analys) sedan ungefär hundramiljoner tal som ska räknas innan tisdag, gympass med S på tisdag, som sagt julklappar, gym på torsdag, då jag även ska försöka hinna räkna fredagens tal och packa en massa massa kläder för då drar jag uppåt till Lappland! Som jag längtar, för jag ska minsann ta ner min pärla (min bil) och min tatuerare! Får njuta exklusivt i en hel vecka innan vi båda styr kosan upp igen för härlig jul hemma i kära norr. Jag är underbart bortskämd ska jag säga.

De här byxorna hade älskat mig. Jag bara vet det. För jag älskar dem. Död åt fattig student-livet, jag vill ha tillbaka gruvarbetar-stilen!

Det bor ett monster i mitt duschavlopp. Jag insåg det när jag inte hade bott här så länge, när jag satt på golvet i duschen och vattnade blommorna, vilket är enklaste sättet då jag inte äger en vattenkanna. Jag blev nyfiken att se om det gick att lyfta på det lilla gallret i avloppet. Det var ganska tungt för att vara ett sådant, men det gick. Men när jag gläntar på gallret ser jag detta avskyvärda, motbjudande och äckliga monster. Med ett skri släpper jag gallret i ren chock och skickar genast ett sms till min söta pojkvän, där jag säger att det bor ett monster i mitt avlopp men tack och lov är gallret för tungt för att det ska kunna krypa ut. Han skrattade och undrade var jag får allt ifrån, och sa också att jag var söt. Ingen tror mig. Det är den reaktionen jag får. Det och att jag är knäpp. Nu har monstret växt sig större. Den lever av hårstrån som lossnar när man dushar, och jag märker att den växer eftersom den täpper till avloppet mer och mer. Nu blir det en liten pöl som långsamt rinner undan när man duschar. Än är den inte stor nog för att glänta på gallret, men jag fasar för den dag den kan det! Men nu ska monstret dö! Jag vet minsann hur man använder kaustiksoda, och fungerar inte det så kommer jag ringa monsterbekämpning (även kallad hyresvärden som skickar något att fixa det) För det är inte mitt eget monster! Det fanns här innan jag. Men det är min lägenhet nu, och ingen ska få bestämma över mitt duschavlopp! Och det är inte ens ett sött monster, eller typ ett knytt! Ni vet, de som bodde under diskbänken och i vedspisen i Mumindalen? Som egentligen var avlägsna släktingar till mumintrollen.

Det må leva av mina rester, men det kommer få vika för min makt! I morgon ska monstret få möta sitt öde...

Inte här inte! Masade mig till gymmet igår för att förhindra framtida sladder. Körde ganska hårt, hårdare än vanligt. "Det ska ju kännas!" tyckte jag. Jag var dock inte lika kaxig idag när jag skulle ta mig upp för trappan i en affär. Visst hade jag lite träningsvärk, men inte så farligt tyckte jag. Tills jag då skulle bestiga denna trapp. Första trappsteget gick bra, för det satt lite längre än de andra. Men att sedan först få upp foten på andra trappsteget, och sedan trycka upp hela sin tyngd. Det gick sådär. Jag måste ha sett väldigt rolig ut, där jag försökte gå så normalt som möjligt, och fick liksom vicka kroppen från sida till sida så jag skulle slippa lyfta foten så högt. Tur att man är så van att göra sig dum att jag bara skrattar nu förtiden.

I morgon ska armar/skuldror få känna på. Det ska ju kännas!

Jag har kallats av vissa (läs en person) för pensionär, då jag har ägnat min tid åt en kanske lite annorlunda hobby för någon i min ringa ålder. Jag håller på att sticka en mössa! Och det är inte första gången nej! Jag har stickat minst två par vantar, ett par sockar och diverse andra saker. Jag vill inte se det som en pensionärs syssla, utan ser mig som en pionjär för min årsgrupp och för yngre generationer!



( det ska tilläggas att jag är snabb att kontra med att kalla vissa ( läs en person) för pensionär själv, men det är för att det verkligen är pensionärssysslor;)  )

Efter min långa bortavaro är jag nu tillbaka, sorgligt nog för att jag inte har något bättre för mig. En riktigt långhelg fick jag med min underbara tatuerare. Torsdagen var jobbig som tusan, då mitt eget tålamod, eller ska vi säga min avsaknad av något, höll på att driva mig till vanvett. Tack och lov hade jag mycket att göra under dagen, bla 4,5 timmars stirrande på en datorskärm tills mått snurrade framför ögonen, och shopping med S och T.

Helgen har sedan bestått av pubkväll, idolträff, biobesök, storhandling, café-besök, spring i affärer, hämtmat, sena kvällar, middagsdejter och såklart en massa massa mys.

En spännande sak som hände i söndagskväll: jag har fått se en ny religiös rörelse. Den kallas Zlatanism. Min kära tatuerare är en Zlatanist. Denna religiösa åskådning har sin grund i en gud, Zlatan. Tatuerar'n skulle nu se en sammandrabbning mellan två större Gudarörelser, FC Barcelona och Real Madrid, som visade upp denna sammandrabbning för sina utövare. Det är en maktkamp, vars storlek sällan tidigare är skådad,  går under namnet El Clásico. Så vi bänkade oss. Jag förstod inte riktigt vad the big fuzz var om, så jag stickade en mössa samtidigt som jag slängde ett öga på tvn. 11 stycken gudar slåss mot ett annat lag med 11 stycken gudar i. Tatuerar'n svor till, ropade och klagade. Talade ibland i tungor ( offside, gult kort, hörna) och sade gudanamnen högt (Messi, Kaká, Ronaldo) och ibland pratade han om den största guden av dem alla (Zlatan). Jag blev nyfiken, för hur stor kan den här guden vara? Tydligen var han inte med ännu, utan sparades som ett hemligt vapen. Ena halvan av drabbningen var klar. Det blev paus. Och sedan, när pausen var slut, meddelar kommentatorn att Zlatan var påväg in i spelet. Gissa om tatuerar'n blev exhalterad! Så gissa om jag blev nyfiken. Fyra minuter in i andra delen av drabbningen gör Guden mål. Och avgjorde såklart hela matchen. Nu är det här praktiskt taget det enda jag har sett av denna Gud. Men jag är ändå lockad av denna nya, exotiska religion kallad Zlatanismen.