Har haft en heltrevlig kväll med syster, hennes karl, min karl och två go' vänner, med helt fantastisk mat. Och nu får jag njuta av att känna lugnet och tryggheten av min pojkvän som ligger här och snusar så gott bredvid mig. Vad mer kan man begära?

Igår när jag och min goda vän och partner in crime förgyllde onsdagspuben med vår närvaro träffade jag på en gammal, gammal bekant. Vi stod och surrade lite och när han fick reda på att jag är tillsammans med min tatuerare uttryckte han sig att det var lite synd om mig. Jag blir förstås lite fundersam och undrade vad han menade med det. Och då kände han tydligen ett trängade behov att tala om för mig hur dålig han tycker att min tatuerare är. Jaha? Vad hände med ett vanligt "vad kul"? Eller ett "okej"? Varför känner folk ett sådant behov att trycka ner på andra för att själva må bra? Nu vet ju jag att varken min karl eller jag själv tar särskilt illa upp, för alla får tycka hur de vill. Det jag tycker är tråkigt är att den här bekanta då kände att han måste tala om för mig, inte bara att han tycker killen är en dålig tatuerare, utan att det är synd om mig.

Det här stötte jag även på när jag hade kommit in på maskinteknik. De flesta visste inte riktigt vad det var, men de som visste tyckte att de hellre skulle påpeka hur mycket matte det var (  är lika med: hur svårt det är) istället för att gratulera. Samma var det för min kompis som läser till läkare. Många hade valt att påpeka hur svårt det var, istället för att säga "grattis bra jobbat" när hon berättade att hon kommit in. Vad är det som driver folk till det? Varför är det så himla svårt att vara lite artig?

Nog vet jag mycket väl om att bara för att jag avgudar någon, så betyder det verkligen inte att andra ens tycker det minsta om samma person. Men varför måste man tala om precis vad man tänker och tycker alltid? Kan man inte någon gång vara lite artig? Självklart tycker jag att man ska säga något om man vet med sig tidigare att pojkvännen/flickvännen har varit våldsam/elak/missbrukar/annat som kan skada personen i fråga. Men varför denna negativa inställning? Är det jantelagen och lagoma tro-inte-att-du-är-något-Sverige eller är det bara dålig självkänsla? Jag är i alla fall less på att artigheten verkar dö med våra mor och far föräldrar, och tycker det är tråkigt att alla känner att de faktiskt borde säga precis vad som helst till folk.

Jag tog ett vuxet beslut. Ett beslut som inte är jättelikt mig, jag fattade det snabbt för att vara mig, och står fast vid det, ser fram emot det. Så får man bara motgångar. Jag har bestämt mig för att flytta med min karl ner till söder igen, eftersom han har kommit in på konstskola. Men det verkar inte som att vi får tag i någon lägenhet. Och det känns jävligt trist att behöva pausa livet igen. Jag som verkligen såg fram emot det...

Någon som vet någon eller har en 2a eller 3a i umeå de vill hyra ut snarast?

I gruvmiljö kan man drabbas av ofrivillig trucklöshet. Det är en ofarlig, men urtråkig åkomma. Första symptomen är att din chef säger att du har ett specialluppdrag idag och sedan meddelar att det inte finns någon truck åt dig. Så istället för att köra truck hela dagen idag har jag:

Bärgat en bil. Det tog ca 20 minuter.

Hoppat in som gruvtaxi, kört ut mat och skjutsat en och annan.

Spelat kort. 2 förluster, 1 vinst.

Suttit ute i solen (!?) (Ja jag vet, fantastiskt att solen visar sig här med)

Tiggt till sig en truck av en arbetskollega så denna kunde ta det lugnt ett pass, men som i stället valde att tvätta alla våra personbilar (8-12 st)

Ätit.

Läst alla dagstidningar, aftonbladet, facebookat, läst mailen etc etc.

Haft rast med NÄSTAN alla i skiftlaget, när man annars bara har rast med samma fyra under dagen.

14.28 Äntligen fått en truck. Hann köra ca 3 timmar av 12. Ingen produktiv dag för gruvan idag.

Trasigt idag

Om inte till och med bäst. Jag sitter och väntar på att frukosten ska komma serverad, min tokigt underbara karl har knallat iväg till fiket för att hämta hem söndagsfrukost åt oss! Han är ju för söt, så snällt av honom.

Det finns en sak som har irriterat mig till vansinne idag. Sinnesslöa irriterande DUMMA jäklar som bara upptar plats. Renar. R-E-N-A-R. You heard me. Det finns en större skock på 20 djur eller så inne i gruvan. Ja. Inne i gruvan. Eller på området kanske man ska säga för att vara mer precis. Renar, som går mitt på vägen, som inte flyttar sig varken för monstertutan, eller den tillhörande 500tons kolossen på 7x13x5meter (cirka). De har gått ivägen, HELA dagen idag. Och ingen verkar vara intresserad av att hämta dem, för som alla vet så ägs alla renar.

Dessa dumma, irriterande djur aktar sig inte för något som helt klart är deras fiende. Bara renar, och hundar, är så korkade att de kliver rakt ut på vägen, fast en bil eller truck kommer körande. De kliver inte av vägen fast man praktiskt taget knuffar på dem med bilen. Jag vet inte varför de är så himla självmordsbenägna. Katter gåri nte rakt ut på vägen, de brukar vanlgtvis sätta hög fart åt andra hållet när man kommer krypandes förbi. Guldfiskar simmar inte rakt in i gapet på en haj. Var var renarna när Gud delade ut hjärnor? Antagligen knallandes på någon hårdtrafikerad, höghastighetsväg...

Har haft en så himla härlig helg i killens föräldrars stuga. En impuls som vi valde att följa, vi körde dit i fredagskväll. Lördag var det strålande väder och ma boh satte in nya högtalare i min bil, mycket snällt av honom, medan jag göttade mig i solen. Sedan drog vi in till stan, (Luleå), för lite shopping. Vi mötte upp några vänner också, och hade golunch med dem. Mycket trevligt.

Med några kassar rikare och pengar fattigare åkte vi tillbaka där svärfamiljen hade ordnat en riktig dundermiddag med grillat kött, majskolvar, potatis i olika former och en riktigt riktigt god jordgubbspaj till efterrätt. En riktigt härlig helg med andra ord. Bara lugn och ro. Inget annat.

Har lekt med macroringarna jag beställde, och de fungerar faktiskt bra, enda nackdelen är att det blir så lång slutartid, eftersom objektivet blir längre. Men men, Rom nästa, inga mer dyrgripar för mig nu! Men resultatet, ja det blir ju ganska bra, eller hur?

Jag sitter och värper idéer. Det kommer som flest på nätterna.

Helt otroligt hur mörkt det blir ute när det är mulet. Men det är ju roligt att resten av Sverige verkar ha varmt och skönt väder, kul för dem liksom! Nåja, i Rom lär vi ju stekas bort. Får trösta mig med det.

Apropå Rom, någon som har något bra tips? Förutom de uppenbara såklart, men någon som har något smultronställe de vill dela med sig av så välkomnas det!

Nu börjar jag vara tillbaka i normala banor efter nattveckan. Och vilken härligt start på veckan jag har haft! På måndagsmorgonen fick jag hoppa ner i karlns säng, och fick snusa på ända till tolv. Senare på kvällen lagade vi middag, och mös lite framför en film. Igår hade vi grillkväll med ett gäng vänner, som vi sedan förstörde med fotboll, men det lagades sedan med ett besökt på toppstugan för våfflor och ett parti yatzi. Mycket mysigt.

Har även fått fortsätta min tennisskola och till min stora glädje imponerar jag på karln. Sedan  är det ju så himla roligt! Har även spelat lite minigolf, och jag kommer inte ihåg när jag gjorde det senast! Det gick himla bra det också, med tänke på att det är så länge sedan jag spelade.

Och så har man just klickat hem lite nya kläder till Rom :)

Känns segt att uppdatera. Särskilt tio i sju på morgonen, när man kommit hem från ett skift.

Resan är bokad! I slutet av augusti lyfter jag och snyggot från Stockholm och landar i Rom. Yay! Klatt och betatt! Nu måste jag ju bara handla hem lite snygga sommarkläder!