Så var man inne på en nattvecka

Första skiftet avklarat, men sista timmarna var kämpiga därför att jag hade varit uppe sedan kvart i sex i måndagsmorse. Eftersom:

Jag skulle komma med tåget från Umeå. Men när jag kom till stationen insåg att jag verkligen inte hade behövt stressa för som vanligt när det kommer lite snö så är tågen löjligt försenade. Det skulle ha gått tjugo i sju. Det kom in kvart över åtta. Det gick inte förrän halv nio. När vi var framme i Boden så hade anslutningen redan gått, såklart. Så vi fick vänta 15-20 minuter på en buss. Så vi lämnade Boden när jag skulle varit framme hemma. Bra dag verkligen. Tur att regeringen sätter pengar på rätt saker, som att utförsäkra sjuka och stressa små barn med betyg från dagis för infrastrukturen behöver ju absolut inga pengar. SJ blir inte förvånade varje vinter heller inget i stil med "OOOOOOJ, kom det snö i år också? Jag trodde det var en engångsgrej." Jag säger bara en sak: det går tåg i Ryssland. I rest my case.

Om någon timme landar karln och hans BFF i Irland och jag är något avundsjuk! Måste övertala någon tjejkompis att åka på en weekend eller något annat skoj! Hoppas nu de får riktigt riktigt roligt!

Hemmet där all vitlök bor

Jag och Stef älskar vitlök. Sedan jag flyttade in här luktar det konstant vitlök ur vårt sopskåp, trots att vi inte ätit eller använt vitlök på flera veckor. Nu har det tack och lov börjat dunsta bort, som tur är eftersom vi snart måste ge tillbaka lägenheten till hon som egentligen bor här.
Jag gör en riktigt mumsig vitlöksdressing. Den är underbar till hamburgare! Så idag så stekte vi på hamburgrare och jag gjorde dressingen. Dock blev det för mycket. Och nu undrar jag om jag verkligen vågar ta hit folk i morgon som planerat är...

Underbart, öppet nörderi

Jag erkänner. Det är inget att skämmas för, eller sticka under stol med. Jag är en Harry Potter-nörd. Inte den nördigaste av alla nej, men helt klart en hängiven, fulländad Harry P-älskare. Jag har läst alla böcker, fler gånger än jag kommer ihåg och känner att jag måste göra det igen. Jag har vuxit upp med Harry Potter, jag gråter, skrattar och skäms med karaktärerna. Ikväll tog Stefan med mig på nyaste Harry Potter filmen. Eller snarare, jag tog med honom. Den var...underbar. De har verkligen lyckas att inte förvränga, förlöjliga eller förändra handlingen från boken. Inga löjliga skämt från ett avhugget reggae huvud i en framruta på en magisk buss ( Harry Potter och Fången från Azkaban) eller en snurrig handling för att försöka få en 400 sidors bok gå ihop på 2,5 timmar. Riktigt riktigt bra, även för oss bok-fantaster. Jag var tvungen att meddela min nörd-in-crime Mountainqueen att jag skulle se den, eld och lågor och var tvungen att dela min exhaltering med någon som förstod, någon som vet hur det känns (Stefan delade inte riktigt samma entusiasm). Så mycket har jag sett fram emot det. Och trots att jag var sjukligt kissnödig så kände jag knappt av de under de 2,5 timme filmen spelade. Jag är hänförd. Kort sagt.

Stefan tyckte den var "bra".


Zombies

Jag och karln började precis kika en ny serie, The Walking Dead, om en polisman som vaknar upp på sjukhuset i staden han bor i och guess what, ingen där. Bara döda kroppar och zombies. Jag tycker zombies är jävligt otäckt. Vi spelade ett spel bara för någon dag sen och då skulle man hålla zombies på avstånd. Nu tvekar Stefan att spela det med mig igen, eftersom jag skrek för mycket. Så nu har jag knuffat mig närmare zombiefobin.

Min bästa kompis lider utav grav zombiefobi, så pass illa att hon har alternativa flyktvägar och planer, utifall att en zombie-epidemi skulle bryta ut. Ändå tvingade hon sig att se den där nya zombiefilmen, vad heter den? Eller ny är den kanske inte...undra om det var 28 days later, av samma anledning som att jag såg Paranormal Activity, ren nyfikenhet. Nyfikenheten dödade katten och troligtvis en dag oss två, av hjärtattack.
Nu måste jag försöka motverka det här med lite How I met your mother, The big bang theory och kanske lite Sex and the City

Tre generationer

Till mormor, mor och dotter, olika versioner av samma armband, 300:-/st

Cornflakesspöken

Igår när vi storhandlade för veckan som kommer var jag ganska bestämd när jag ville ha cornflakes, det skulle vara Kellogs och vi kunde inte lämna affären utan dem. Det samma gällde karlns oboy, men faktiskt så gick det bra att åka utan det. Men hur som helst, cornflakes kom med hem i alla fall och det blev diskussion ang om att jag hade köpt fel sort, för de gick inte in i vårt gigantiskta (minimaliska) skafferi. Så vi fick ställa dem på micron. Där även en mackgrill och tvättmedel står, eftersom vi bor gigantiskt (minimaliskt). Sedan var det inte mer med det, förrän min natt plågades av mardrömmar. Mardrömmar om en förbannelse lagd över nämnda cornflakespaket. Det var fruktansvärt otäckt i drömmen, trots att det värsta paketet gjorde var att trolla bort cornflakesen när man hällde ut dem och trots att man tömde paketet så fylldes snart igen. I sann skräckfilms anda så kunde jag ju inte ge bort eller kasta bort det här paketet för det låg ju en förbannelse över den, så jag bestämde mig för att ringa min vän Tomas, en kyrkans man, som skulle häva den här här förbannelsen med exorsistiska metoder. Hur det riktigt gick kommer jag inte ihåg, men jag var inte nöjd när jag vaknade tidigt i morse. Dock åt jag flingor till frukost, den lilla människans hämnd.
Skillnaden mellan barn och män? Olika TV-program

!

Baka brownies såklart, vad trodde ni egentligen?

Lördagkväll

Jag gör en fantastisk Tacotårta. Så är det bara. Lagomt jästa efter en hel dag i karlns skola, (där han för övrigt får vara när han vill och jag fick följa med medan han skapade) så satt det inte helt fel. Och jag menar, allt med ordet "tårta" i är ju som gjort för att bli underbart.
Vi skulle gått på bio ikväll, men ångrade oss, vi kanske tar det nästa vecka istället. Nu är bara frågan: baka brownies eller inte baka brownies?

Sådant som bara händer mig

Jag, tjejen som for till naprapaten med inte bara en för liten bh, utan genomskinliga trosor. Och andra gången kom jag dit i mina fulaste största menstrosor. Japp, bra första intryckt....Igår skulle jag klippa mig. Vaknar som en virvelvind i håret, jag hade somnat med blött hår och alla som känner mig kan nu föreställa sig hur jag såg ut när jag klev upp. Yes, not a pretty picture. Men jag ides ju inte FIXA håret för att åka till frisören, det känns ju något onödigt. Så jag drar bara på mössan och åker. Och tänker förstås inte på att det är kära gamla Gällivare, där man kan åka till kiosken i gummistövlar och (till exempel) pyjamasbyxor och ingen bryr sig. Kommer till frisören, och sätter mig och väntar. Känner hur det börjar klia och pirra i läppen. Hm attans tänkte jag, får visst ett sånt där "myggbett" som jag kallar dem. Tur att de går över snabbt! Sätter mig i stolen och förklarar att mitt hår är rent, men jag somnade med det blött så därför ser det tokigt ut. Frisören tittar på mitt hår och frågar: "Sååå det är inte såhär vilt i vanliga fall?" Emma ångrar att hon inte fixade håret, salongen har ENDAST unga och smärtsamt stylade frisörer. Försöker skratta lite och ser mig i spegeln och ser denna knallröda stora runda HÅRDA svullst på läppen. Sedan ger jag upp. Varför låtsas vara något jag verkligen inte är?
Coolt va? Busskorten beskriver ens personlighet!

Efterlysning!

Någon som vet om en trea eller tvåa som ska hyras ut i Umeå? Vi står nämligen utan bostad efter jul. I helgen hade första flyttlasset gått, och vi hade antagligen flyttat in också för vi skulle ha ordnat med helt nya madrasser. Men någon tyckte att det skulle vara kul att tända på huset för tredje gången på en väldigt kort tid så nu är vi bostadslösa efter jul. Det brann inte ner eller så, men tack vare bostadsbolaget så fick vi dra oss ur och fick tillbaka vår kötid. Men nu står vi utan och det är svårt att få en lägenhet. Om någon hör något, kan ni väl höra av er?

RSS 2.0